Svenska tulltjänstemän i Shanghai
Detta avsnitt har tillkommit genom inspiration och flitiga bidrag från Carl-Göran Wallmann, son till tulltjänstemannen Åke Wallmann. Carl-Göran föddes i Chefoo 1939 men kom med mor och syskon till Sverige 1941 via Sibirien, strax innan den vägen stängdes genom kriget mellan Sovjetunionen och Nazi-Tyskland.
Det kinesiska kejsardömet beslöt efter Taipingupproret på engelskt/franskt/amerikanskt förslag att tullväsendet i Shanghai skulle omorganiseras och ställas under utländsk kontroll. 1863 utsågs engelsmannen Robert Hart till chef och under hans ledning skapades en effektiv ämbetsmannaorganisation, Imperial Maritime Customs Service (på svenska Sjötullverket) som var mycket lönsam för kejsardömet, trots att utlänningarna hade skyhöga löner jämfört med de kinesiska tjänstemän. Hart ledde verksamheten fram till sin avresa från Kina 1908. Antalet utlänningar var som mest drygt 1300 i början av 1900-talet. Hart ledde även uppbyggnaden av fyrväsendet, lotsverket och postväsendet.
T J Arne ger i Svenskarna och Österlandet namnen på 47 svenskar som tjänstgjort i det kinesiska tullverket. Kanske fanns det ännu fler. Några arbetade ett par år och åkte sedan hem eller fortsatte i annan verksamhet. En orsak att de lämnade var kanske att avancemangsmöjligheterna var begränsade för icke-engelsmän eller personer utan goda kontakter i ledningen. Lönesystemet byggde på att man ständigt avancerade, annars var lönen inte mycket att leva på. En hel del stannade dock i tullväsendet i hela sitt yrkesverksamma liv. Republiken Kina fortsatte nämligen med det utländskt styrda tullverket och även under den japanska ockupationen av Shanghai lät man organisationen vara intakt. De som var med fram till slutet av 1940-talet fick dock inte ut sådan pension som de varit utlovade.
1. Gustaf Asker
Den svensk som uppnådde den högsta positionen inom tullväsendet var Gustav Asker. Han återvände även till Sverige och bosatte sig sedermera i Spanien där han avled 1966. Han samlade dock sina minnen i en intressant skrift ”Kina-Minnen. Några minnen från en 36-årig verksamhet som ämbetsman i Kina” som redovisar hela hans verksamhet i Kina, från 1910 till 1946. Han följde det rotations- och avancemangssystem som fanns inom organisationen och kom att tjänstgöra på följande platser: Ichang, Newchang (Yingkou), Swatow (Shantou), Wuhu, Hankow (Wuhan), Shanghai, Changsha, Wanhsien (Wanxian), Shanghai (2:a stationeringen), Lungkow (Longkou), Chefoo (Yantai), Hankow (2:a stationeringen), Wuhu (2:a stationeringen), Hankow (3:e stationeringen), Pakhoi (Beihai), Chinwangtao (Qinhuangdao), Swatow (2:a stationeringen), Shanghai (3:e stationeringen).
Under de sista åren hade Gustaf en chefstjänst som direktör i Shanghai. Genom den japanska ockupationen hamnade han i en besvärlig position och valde att inte bli en ”samarbetsman”. Han ägnade stor del av sin tid att hjälpa konsulatet med att skaffa fördödenheter till de internerade från länder som Sverige var skyddsmakt för samt de strandsatta sjömännen. En positiv konsekvens av hans anti-japanska hållning var att han faktiskt fick ut sin pension i januari 1946. När han samma år kom till Sverige fick han dock ta ett vanligt arbete. 1960 flyttade han och hans hustru Stina till Marbella i Spanien där han avled 1966.
Gustaf Asker är porträtterad i Familjekrönika. Kapten Carl Fredrik Asker (1857 – 1936) Första två generationerna av ingifta släktingen Mircea Mavriki. Till den Askerska familjens vänkrets hörde Hugo von Heidenstam, ingenjören som muddrade Shanghais hamn. Gustafs första fru Sigrid Lilliehöök som avled i Shanghai 1931 var dock inte nära släkt med den svenske generalkonsuln på 1920-talet Johan Lilliehöök.
2. Ivar Ahlgren
Ivar Ahlgren tjänstgjorde i den kinesiska tullen från 1921-1951. Han var till skillnad från Gustaf Asker hela tiden i Shanghai och kom med tiden att specialiseras på vissa områden som sjökartografering. Under det första decenniet arbetade han vid hamnen Woosong som är beläget där Shanghais flod Huangpu mynnar ut i Yangtsefloden. I Woosong avgjordes vilka fartyg som fick komma in till Shanghai.
Genom att Ivar inte tjänstgjorde i någon fördragshamn fick han en närmare kontakt med den kinesiska befolkningen än många andra tulltjänstemän. Han gifte sig med en kinesiska och fick sex barn. En av döttrarna, Monica Hilding, som föddes i Shanghai 1945 har 2014 publicerat brevkorrespondensen mellan Ivar och hans mor Gerda (syster till Selma Lagerlöf) med titeln Falun-Shanghai T/R. Ivar Ahlgren är stående andra person från höger på omslagsbilden. Det är en fascinerande läsning och en påminnelse om hur nära kriget var dem som levde i Shanghai. Knappt något av de 30 åren som Ivar levde i Woosong och Shanghai kan man säga att det rådde fred.
Här är två foton på Ivar Ahlgren, på sitt kontor och tillsammans med första hustruns lillasyster.
En annan reflektion när man läser boken är att Ivar inte deltog i den svenska kolonins samvaro. Han refererar ibland till Svenska Föreningens sammankomster men han var dels inte road, dels ansåg han att kostnaderna för att delta var för höga.
Boken är utgiven av Mårbacka förlag och kan beställas på www.bokus.se. Pris 241 kronor
ISBN: 978-91-980299-2-5
Åke Wallmann
Åke Wallman föddes i Gävle 1901- han var alltså yngre än Gustaf Asker, som även han var född i Gävle. Efter studentexamen 1920 genomgick han sjökrigsskolan och blev utnämnd till marinintendent i Flottans reserv. Efter praktik på bank i Sverige och studier vid universitetet i Dijon i Frankrike sökte han och antogs 1925 i The Chinese Maritime Customs. Anställningsintervjun gjordes i London, enligt traditionen vid huvudkontoret för det stora Brittiska Imperial Customs huvudkontor. Villkor för anställning var en utbildning motsvarande Bachelor of Arts i USA (BA). Som ett kuriosum kan kanske nämnas att det bör ha varit första gången som det satts en internationell standard på svensk studentexamen.
Åke Wallman placerades vid IG (generalinspektoratet) i Shanghai med huvudkontoret vid The Bund. Ett krav för vidare karriär var att européer skulle lära sig att tala och skriva kinesiska. Detta gjordes i Mukden (Shenyang), och Åke Wallman kom att både skriva och tala flytande kinesiska. Han kom att senare tjänstgöra på ett flertal orter, såsom Amoy, Swatow, Cheefoo, Wenchow, Tientsin m.fl.. Nedan visas dels ett foto på Åke Wallmann, dels Sapajous teckning. Likheterna är slående.
Tullverket bestod av två organisatoriskt skilda delar – det s.k. In-door staff, som förvaltade räkenskaperna för denna stora förvaltning (därav kravet på högre utbildning) – samt Out-door staff, som var den i vår mening traditionella tullverksamheten ute på fältet med inspektioner osv. Tullverkets roll hade kommit att vara så viktig att den av vissa historiker beskrivits som att man haft rollen som ett inofficiellt utrikeshandelsministerium. Från tullverket bekostades de första kinesiska ambassaderna till utlandet och initierades utlandsresor och studier i andra länder.
De ledande i framförallt In-door staff var alla utlänningar, i de allra flesta fall med anglosaxisk bakgrund. Så t.ex. familjen Hyde-Lay, som verkade i 4 generationer i Fjärran Östern. Av de tre sista medlemmarna, födda runt sekelskiftet, avled två i japanska koncentrationsläger under andra världskriget. Åke Wallmans närmaste kollega och vän Arthur Hyde-Lay satt i läger i Shanghai från december 1941 till krigets slut. Han återvände 1949 till familjens egendom i staden Kelso i Scotland.
Åke Wallman anade vad som skulle komma, och såg att han som reservofficer i den svenska marinen kunde komma att inkallas. Detta blev en möjlighet att formellt bryta anställningskontraktet, även om avtalade pensioner skulle frysa inne. Med familjen reste han i mars 1941 med transsibiriska järnvägen via Harbin, Irkutsk osv till det efter vinterkriget några månader dessförinnan helt sönderbombade Viborg i Finland.
Efter kriget hade han uppdraget att som handelsattaché i Kina verka för att handelsförbindelserna skulle återupplivas efter krigsårens kaos. Hans dagböcker visar på omöjligheten av detta, så efter en kortare period år 1945-1946 återvände han till Stockholm och Sveriges Allmänna Exportförening som var den formella uppdragsgivaren. Senare hade han flera olika anställningar i svenska företag och inom försvaret.