När kommunisterna tog över i Shanghai i maj 1949 var fortfarande ett par hundra svenskar i staden. Övertagandet skedde utan blodsbad och i staden fanns en känsla bland affärsmännen att det kanske skulle bli bättre nu när det blev mer ordning och reda. Inga svenskar tycktes lämna omedelbart, man försökte se tiden an.
Den kinesiska regimen tycktes först vara mest angelägen att göra sig av med de utländska missionärerna. De svenska missionärerna lämnade ganska snabbt då de hade familjer. Många flyttade till Japan. De katolska missionärerna som genom celibatsreglerna inte hade barn stannade däremot kvar och det uppstod ganska hårda dispyter med den nya regimen.
De svenska affärsmännen, främst organiserade genom Ekmans och STAB hade skäl att stanna kvar. Det nya Kina behövde papper, kullager och stål. Svenska Ostasiatiska Kompaniets båtar gick fortfarande och tändsticksfabriken i Hongqiao arbetade som vanligt.
Ungefär ett år efter maktövertagande vreds kranen om och det finns dokument från företagskolonin att det bedömdes utsiktslöst att affärerna skulle växa. Tongivande syntes de brittiska företagen vara.
Samtidigt blev det svårare att få utresetilstånd. Varje utresetillstånd publicerades i North China Daily Herald och man fick själv läsa i tidningen om man fått tillstånd.
När Herbert Gustavsson (idag Herbert Scharin) kom till Shanghai i augusti 1950 var retträtten i full gång. I en intervju berättar Herbert om hur hans tre år fram till 1953 dominerades av svenskkolonins uttåg. När han lämnade fanns bara Ekmans och STAB kvar.
Konsulatet kunde efter maktövertagandet inte fortsätta som generalkonsulat utan det blev efter den svenska ambassadens inrättande i Peking i maj 1950 officiellt benämnt ”Ambassadens konsulatkansli”.
Konsulatkansliet lades slutgiltligt ner i december 1956. Det europeiska land som stannade längst i Shanghai var Norge som var kvar till kulturrevolutionens början 1965. Kineserna meddelade då norrmännen att de vänligt sinnade grannländerna Nordkorea och Nordvietnam skulle lägga ner sina generalkonsulat och norrmännen fattade vinken.
Här följer en intervju med Herbert Scharin gjord i februari 2012 inför lanseringen av boken i Shanghai i juni 2012.